Du är älskad!

Känner du dig ibland osäker och vilsen, nedtyngd av alla måsten och krav?
Då är du som jag. Det du behöver är en stund för dig själv. För en timma, inte tänka på någon annan än dig själv.
Andas djupa andetag och lyssna på rogivande musik.
Jag tror inte att lycka finns i materiella saker eller i form av en annan människa, utan inom oss. Därför bör du söka inåt och lära dig att älska dig själv, lära dig att se dig själv som en mer värdefull person. Sluta straffa dig själv. Vi människor är så mycket mer än bara fysiska kroppar och det är när vi glömmer bort det som vi tappar fokusen och livet går snett. Du måste öppna dig själv för  att se de oändliga antalet möjligheter som livet har att bjuda på.

Det som känns som ett olösbart problem visar sig ofta, när man fått facit på hand, vara dolda välsignelser. Livet går egentligen ut på att vi ska vara glädjefyllda och lyckliga samt att vi alla finns här för att hjälpa varandra. För att uppnå detta behöver vi lära oss att skapa en inre frid och harmoni som inte ska kunna rubbas även om vår värld rasar samman.

Våra livsmönster, rutiner och vår anpassningsförmåga gör det svårt att agera utifrån vem vi är, vi har bara en påklistrad fasad. Vi vet inte vilken vi egentligen är under fasaden. Det är mycket enklare att bara följa strömmen och inte gå sin egen väg för där tror vi att vi vet vem vi är och vilken status vi har. Men varför inte gå ifrån den själlösa rutinen och skapa ett eget liv och inte bara efter omgivningens måsten och krav.

Livsmönstret eller din egen inre trygghetszon är en återvändsgränd och den leder till att vi fastnar och håller oss fast vid våra rädslor. Vågar inte lita på oss själva, vi skapar problem och känner oss maktlösa, trötta och förtvivlade. Vi skyller på allt och alla för att vår livssituation där vi inte ser några lösningar. Fortsätter som vi alltid har gjort, vi ser inte vad vi har. Bara det vi inte har. Vi gör samma sak igen fast resultatet blir det samma varje gång och vi ändrar oss ändå inte. Alla människor vill utvecklas, men många vet inte hur de ska göra. De saknar en konkret handlingsplan. Vilket resulterar i att vi vandrar runt i en cirkel och ”upprepar livet”. Livet blir trist.

Vill du ändra något i ditt liv, så måste du ta dig ut ur ditt livsmönster, din trygghetszon, och häva dina inre blockeringar. För att lyckas måste du våga förändra. Måste våga göra misstag.
Ta risker, se möjligheterna och hitta nya vägar. Släpp rädsla och känn att du kan. Du har kraften att ta tag i ditt liv. Ta fokusen till 100% och nästa steg du tar vet du att du klarar för du klarade det förra steget. Det är inte problem, det är möjligheter. Allt du gör är en utmaningen. Ingen kan ändra dig utom du själv. Låt inte andra människor bestämma åt dig, ta ett eget ansvar för ditt liv så kommer du att utvecklas till den du verkligen är!

Hej! Jag heter Liv Bråthen, jag är nitton år och jag har antiage-krämer för över tusen kronor.
Stolt? Nej.
Skäms? Ja.
Det var när jag var tolv år började jag bli rädd för att bli gammal. Jag tittade under mina fötter och betraktade tunna, små vek och smala men befintliga linjer. Jag började känna mig lite uppjagad och frågade folk i min närhet vid vilken ålder det är normalt att få rynkor. 30-35 svarade de.  ”30-35, och jag är bara tolv. Jag ligger 20 år före, när jag är sexton kommer jag se ut som en fossil!” Tänkte jag. Hur ska jag kunna leva mitt liv när jag kommer se ut som 50+ när jag bara är 22..

Bara någon vecka efter jag började tänka på allt detta så åkte besökte vi min farmor och farfar. Min farmor som jag älskar otroligt mycket. Vi hälsade på och på vägen hem så frågade jag hur gammal farmor var. 72 år gammal var hon, 60 år äldre än mig. Sedan frågade jag hur gammal mormor var. Hon var bara 65 år men senast jag såg henne var hon 58 år. Så det jag jämförde var egentligen en 58-åring mot en 72-åring. Men min nästa fråga var:
Hur kommer det sig att farmor inte ser lika gammal ut som mormor?
För att farmor inte har gjort något dåligt i sitt liv. Hon har aldrig rökt, inte ens testat. Aldrig druckit alkohol. Aldrig solat bara för att sola. Aldrig varit utanför norden. Plus att hon nästan inte äter något socker.
Mormor däremot har gjort allt det där. Hon har rökt i mer än 40 år. Hon har druckit alkohol, ganska mycket vid vissa tillfällen. Hon har rest utomlands bara för att kunna ligga och sola. Plus att hon är beroende av Coca cola.

Jag vill bli som min farmor. Men jag kan inte. Jag kan inte ens bli en billig kopia. Jag har haft kontakt med både cigaretter och alkohol och sol men jag får försöka bli bättre. Jag har förstått att botox är dyrt.

Hej då så länge mina solstrålar!

Hejsan hejsan!

Ursh! Jag var på vårdcentralen igår. Jag hade en bokad tid klockan 8.00 men jag som aldrig vill vara sen var där 7.45. Satt snällt och väntade i vänt..rummet. Som låter väldigt deprimerande. Eller det är väldigt deprimerande. Det var bara ett tomt rum med en klocka, två soffor, tre fåtöljer samt en Göteborgs Posten.. att dela på. 8.25 ropar läkare Göran upp mitt namn. Kul att bestämma tid och plats när man ska ses och så dyker läkaren upp sent. Det är som om jag skulle komma i tid men till en annan vårdcentral? Lite ansträngning tack. Och jag var antagligen en av de första så det kan han inte ha som ursäkt heller.

Inne hos läkaren satt han och intervjuade mig. Varför jag var där. Vilket var för att jag har eksem. Extrem eksem. Eftersom jag är allergisk mot pälsdjur och min pojkvän har fyra katter och en hund. Så är det ganska påfrestande för mig att vara där. Fast jag gärna vill sova hos honom. Hemma hos mig kan inte vi båda sova eftersom jag har nyss flyttat och mitt rum är egentligen ett gästrum. Vilket betyder att det inte får plats med så mycket sängyta. Synd.

Han var tvungen att se mina utslag och därför fick jag ligga på en undersökningssäng utan byxor. Han skulle se hur det såg ut och hur allvarligt det var. Känslan av att han skulle se mig och göra en bedömning på mig var hemsk. Sen att det var just en han, plus att han var läkare. Kan det bli värre? Ja, absolut! Han skulle absolut se hela mig så jag fick ta av tröjan med. Kallt och jävligt. När han hade bedömt mig fortsatte han att ställa frågor fast jag bara låg där. Han kunde ha sagt att jag var klar eller så men han sa ingenting. Han skrev ut en massa recept som jag skulle bege mig till Apoteket för att hämta senare men först skulle ett allergitest till göras.

På väg till laboratoriet stöter jag på en liten knatte på åtta år som mycket kaxigt stirrar på mig och frågar:
- Är det du som är Liv?
- Ja det är jag. Svarar jag mycket förvånande och skulle egentligen velat svara ”ska väl du skita fullständigt i”
- Bra då kan du gå in här. Säger han och visar mig in i ett rum.
Men säg att du skämtar. Ska den där lilla killen vara här ens? Senare märker jag att det är läkarens son som är med mamma på jobbet för en dag.
- Är du rädd? Frågar pojken.
Jag säger inget utan bara skakar på huvudet.
- Du vet att man måste vara nitton för att få göra det här va? Frågar han.
- Nej det måste man inte, jag sa att hon är nitton år. Svarar läkaren.
Läkaren plockar i ordning alla nålar och blodbehållare.
- Är du van vid att göra sånt här? Frågar den lilla killen samtidigt som han snurrar på stolen.
- Sitt still! Jag måste koncentrera mig med det här. Ryter läkaren till sonen som genast stannar stolen.
- Mamma. Säger han och drar henne i den vita rocken. Får jag spela på din Iphon?
Hon säger ingenting utan tar fram Iphonen och lägger den på bordet framför honom.
- Nu ska jag vara tyst för jag får inte säga något. Säger han och börjar pilla med apparaten.
- Nej det får du inte. Svarar mamman som precis ska köra in nålen i armen på mig.
- Oj! Utbrister läkaren. Här rinner det långsamt, jag missade blodkärlet så det kommer nog ta en stund.
Blodet som i normala fall fylls inom loppet av två sekunder fylls nu mycket, mycket låångsaamt.
20 sekunders tystnad.
- Varför måste du göra det där? Frågar pojken medan han tittar upp ifrån Iphonen.
Jag bryr mig inte om att svara utan väntar bara på att få komma där ifrån så jag kan hämta mina mediciner på apoteket och sen åka hem.
Även fast röret inte är helt fullt drar hon ut nålen och sätter snabbt på ett plåster och säger:
- Det får räcka så. Du kan gå nu. Vi skickar ett brev om svaren och två till tre veckor. Hej då. Säger hon som om hon helst vill att jag ska springa där ifrån.
På väg där ifrån hör jag mamman säga till sonen:
- Du ska inte fråga patienten det, du får fråga mig!

Har inte läkare tystnadsplikt? Det trodde jag. Jag kände mig sur men orkade inte bry mig mer om det. Tyckte mer synd om mamman som måste stå ut med ungen varje dag medan jag bara behövde vara där i fem minuter.

På apoteket hämtade jag ut följande;
2 stycken Betnovat 0.1% Kräm
3 stycken Tavegyl 1 mg
Aterax 10 mg
Aterax 25 mg
Hydrokortison 0,5%
Hydrokortison 2,5%
Locoid Crelo 0,1 %
Ficortril 0,5%  - hydrokortisonacetat
Cano derm 5%

Mycket läkemedel = Mycket biefekter

Jag läste tillexempel att jag kan få;
Trötthet och dåsighet. Sveda i ögonen. Ökat tryck i inre ögat och hornhinneskada. För lång behandling ger grummlingar av ögats lins och grå starr upp till blindhet. Hudförtunning. Hudbristningar. Utslag i ansiktet (rosacea). Bristningar i ytliga blodkärl. Ökad behåring. Pegmentförändringar. Allergisk kontaktdermatit. Försämring av min redan existerande hudsjukdom. Pustulär psoriasis. Hämning av binjurebarkfunktionen. Yrsel. Huvudverk. Illamående. Muntorrhet (bra för mig som dregglar hela tiden). Uppjatat tillstånd. Magsmärtor. Förstoppning. Infektioner i huden. Rodnad. Varblåsor i ansiktet. Knottor. Vita strimmor i huden. Akne. Rebound-efekt (sjukdomen förvärras när behandlingen avslutas. Värmande och brännande känslor i huden.

Om du får några biefekter som inte står med, kontakta läkare.

Vad fan? Blind och grejer, jag vet inte om jag kommer att använnda den ögonsalvan. Men den kostade 133 spänn ändå. För 3,5 gram det är dyrt om man jämför med Duschkrämens 500 gram och 214 spänn.

Vi får väl se vad framtiden kan bjuda på.

Igår skulle jag åka  buss hem till Tommy. Närmare bestämt 90 bussen.  Jag hade fönsterplats och spanade ut genom den smutsiga rutan ut på vägen.
Det är en lite mer ”modern” buss med en monitor i bussen där det står vilka hållplatser den stannar vid. Jag skulle av på Dalavägen. Lite närmare än ifrån Kungssten och lite längre ifrån Nya Varvsallén. Som vi gärna säger i Sverige: Lagom. På monitorn står det nu: Nästa Dalavägen. Reser mig upp för att trycka på den röda lilla knappen som det står ”STOP” på. Smidig som jag alltid är så befinner sig bussen just i en härlig kurva som ger en härlig putt ur balans. Tur att man har sin inbyggda stötdämpare, rumpan. Som inte ger en allt för skön landning i de blå sätena på bussen. Innan jag uppfattar vad som egentligen hände, eller vad jag ens sysslade med. Hör jag en manlig (ganska bögig) röst i högtalaren säga: Stannar vid Dalavägen.
Reser mig upp i god tid för att ganska vingligt ta mig fram till en av dörrarna som leder ifrån bussen mot friheten. Jag ser hållplatsen närma sig och jag börjar fantisera ihop promenadstigen från hållplatsen i mitt intellekt. Till min stora förvåning stannar inte bussen. Jag slänger ”mördar blicken” på chauffören som faktiskt tittar på mig i backspegeln. Inte precis att jag har orken att göra något annat än att vänta tills nästa hållplats för att önska att jag hade gått hela vägen. Västtrafik borde skrotas?

Men så idag befann jag mig på spårvagnen på väg till jobbet. Spårvagnen tvärnitar. Många i spårvagnen blir chockade och förstår inte vad som har hänt. Föraren förklarar i högtalaren på spårvagnen att en Volvo har kört ut i spårvagnsspåret och hon blev tvungen att panikbromsa. Hennes stämband darrade och man hörde att hon inte mådde bra alls. Vid hållplatsen som kom precis efter denna händelse förklarar hon att det kommer en annan förare och kör spårvagnen eftersom hon inte klarar av att köra mer. En sur tant blir jättesur och har inga som helst sympati för föraren.  Jag bestämmer mig då för att hoppa av och se om jag kan gå den sista biten. Chauffören sitter i busskuren och låter tårarna rinna. Sätter mig bredvid henne och låter henne förklara lite mer om vad som hände. Tydligen var detta inte alls hennes dag. Då det tidigare varit en gravid kvinna på spårvagnen som skulle föda. Sedan berättade hon hur rädd hon var och att det var svårt att bromsa eftersom det regnade och var halt på spåret.

Västtrafik eller Värsttrafik som vissa kallar det eftersom de inte passar tidtabellerna så bra. Vilket kanske inte heller är så lätt. Speciellt inte om man nästan krockar eller bara struntar i att stanna vid en hållplats. Hata inte Västtrafik det är inte lätt att i förtid bestämma hur trafiken kommer att vara. Tänk om det var Du som satt bakom ratten på en spårvagn och har ansvar över andra personers liv. Det sätter nog en del press på en.

Livs levande morgon. Vill du vara med?

God morgon är något som jag kan säga med gott samvete för en gångs skull. Jag vaknade av att solljuset lyste upp mitt rum och fyllde min hjärna med kortisol. Så att mina sömn- och energihormoner var i bättre balans än någonsin. Mitt fantastiska morgonhumör påverkar väldigt mycket vad jag äter under en dag. Idag blev det min nyttiga morgongröt:

1 dl Fiberberikade havregryn,  axa

½ dl Råg flingor,  axa

½ dl krossade linfrön, risenta

4 dl vatten

Blanda i hop allt och koka i cirka 2 minuter på maximal värme och rör runt hela tiden, bränner i botten annars.
Ju snabbare det blir klart desto snabbare kan du äta det.
Denna grötblandningen är grymt äcklig. Men det är bara att tänka att det är nyttigt du kanske lever tre minuter längre!
Till gröten har jag Afil med jordgubb och vaniljsmak, Skånemejerier. Som dödar grötsmaken ganska duktigt.

Efter chockfrukosten tar vi Livs långbad.

För Livs mysiga långbad behöver du:

Ett  badkar, helst ett liggbadkar med tillhörande vattenkran med varmt och kallt vatten.
Skummande badsalt, Tylöbad.
C-vitaminberikade spakuddar, black berry spa
Firming massage shower, Nivea bath care
Shampoo, TRESemmé
Conditioner, TRESemmé
Spinspa, tvins
Tvättsvamp
Skrubbhandskar
Badhanduk
Body butter – Mango & Papaya, Home spa

Det står på alla förpackningar hur du ska göra.

Denna morgonen var också dax att peela mitt ansikte med MATIS Energising scrub följt av deras Energising mask som man har i cirka tio minuter. Skölja av. Energising cleansing emulsion och sist en uppfriskande sprejning i ansiktet med Energising lotion också från MATIS.

Känner mig som en nästan ny människa.

Antistress fotbad från Montagne Jennesse:
Fotbads balja
Vatten
Foot soak
Foot lotion
Handduk

Låt fötterna vila i ett uppfriskande fotbad med Blodgrapefrukt och smörj sedan in dem med en härlig mintlotion.

Nu är du redo för vilka påstridiga situationer som helst.

Hejsan hejsan!

Jag var inne på teorekols hemsida igår och skickade en personlig fråga till dem. www.teorekol.lu.se

Teorokoll är en sida där man kan få svar på olika frågor om djur, om de inte har svaret på din fråga så kan man skicka ett meddelande till dem med en egen fråga.

”Hur bred är en åsneröv?”

”Hej, cirka en halv meter.”

Ni kan skicka era egna personliga frågor till en ekolog. Det måste alltså vara en fråga som ha med djur att göra – som min fråga tillexempel.

Hejsan hejsan!

Var som sagt på bio igår – kommissarie Späck.
Det är inte precis en film som jag skulle välja i första hand att se men den var faktiskt ganska rolig.
Läskigt att han som spelade Späck påminnde så mycket om min älskade, gamla klasskamrat, Linus.

Första gången som jag sover hemma på hela veckan. Vad skönt, få sova ut för en gångs skull.
Öppnar dörren till mitt rum. Nej. Någon – mamma – har flyttat på alla mina böcker i mitt rum. Kaos och oreda. Min Andning blir tungt och jag känner pulsen stiga. Börjar skaka och faller ner på knä framför den vita bokhyllan. Bokhyllan är fylld med böcker. Det går inte på något sätt att dölja eländet med en lucka eller liknande utan man ser det hela tiden.

Nitton år har gått och jag får inte ens ta hand om mina egna böcker själv. Jag känner mig både sviken och lurad. Hon har blottat hela mitt liv.  Saker som hon bara inte ska se. Texter som hon inte ska läsa. Hemligheter är inte hemliga längre. Denna varelse som försöker få mig att tro att vi ens är släkt har slitit upp mina sår och trampat runt i min kropp. Jag försöker ignorera att andra inte har någon ordning på någonting men när det är mitt rum vill jag ha det på mitt sätt.

Kastar av mig alla kläder och går naken ut mot badrummet. Det måste vara något som hon vill eftersom hon gör såhär mot mig.
Hon vill väl veta allt om mig och då kan hon lika gärna se hela mig också.
Letar desperat. Fast jag vet att det inte finns något där. Jag har slängt allt. Vänta lite – saxen.
Nej, jag vill inte. Det kommer bli jättedjupa ärr och alla kommer att bli besvikna på mig. Fan. Tar baksidan av hårborsten och slår mig i huvudet. Igen. Igen. Aj. Ingen kommer att märka något. Underbart. Borstar tänderna och tänker gå och lägga mig för att sova. Jag förtjänar att sova.

Hyllan. Den där jävla hyllan. Nu måste jag göra om allt. Varför måste hon veta precis allt om mig? Varför kan hon inte bara låta mig vara/skita i mig? Det är hon så himla bra på annars ju. Panik. Badrum. Saxen? Strunta i alla andra så som de struntar i mig. Mista min stolthet, är det värt det? Vill ha kontrollen över mitt eget liv. Men jag får ens inte ha kontrollen över min egen bokhylla. Om jag börjar lite försiktigt och klarar av att sluta sedan då har jag lite kontroll över situationen.

Tankarna tar över. Ser mig själv ta tag i saxen och knäcker upp en rakhyvel. Pillar ut de små silverfärgade skönheterna. Håller de i handflatan och ser de reflektera ljuset ifrån lampan. Tar upp ett rakblad. Skakar. Försiktigt och väldigt långsamt gör jag några mjuka rörelser längs sidan över handleden. Äntligen. Djupta andetag. Njuter. Känner det inre lugnet sprida sig i kroppen. Lägger mig på golvet och låter livsvätskan rinna. Känner mungiporna spännas upp och jag ler. Tills jag inser att jag inte klarade mig längre än nitton dagar denna gången. Helvete. Lindar in handleden med en handduk och försöker stoppa blodflödet. Tar tag i rakbladen och delarna av rakhyveln och springer mot balkongen. Kastar mig ut på utsidan och ser ner mot botten. Tionde våningen. Högt upp. Slänger ut delarna jag måste bara bli av med dem. Sedan städar jag upp i badrummet och låter kallt vatten rinna över handleden. Bedövar smärtan. Skönt.

Jag vill inte skada mig själv för jag kan längre inte känna meningen med det. Jag känner bara meningen när jag väl är där. Jag vill lägga mitt gamla liv bakom mig och bara gå vidare men det är svårt.

Idag är i alla fall dag ett.

Halli hallå!

Som rubriken sjunger; god morgon..
Känslan att vakna upp och se en miljö som man inte är van vid är himla läskig de där första sekundrarna när man inte har hunnit uppfatta var man är. Detta hände mig i morse. Men somnar  man på en plats är det ändå trevligt om man vaknar där också. Det är därför det är så hemskt att somna på bussen. Då somnar man på Centralstationen och vaknar i Härryda och var ligger det egentligen?

Såg Alice i underlandet igår. Somnade. Det var inte det att den var tråkig utan att jag var svårbeskrivbart trött, jag hade nämligen varit uppe väldigt länge och sen var filmen i sig väldigt krånglig i handlingen. Men några skratt tvingades ändå fram och väldigt många ”aww”. Johnny Depp är oerhört söt som mentalt psykad.

När ni ändå är här och läser förresten, så skulle jag uppskatta ifall ni i detta och kommande blogginlägg vill hjälpa mig med bland annat rättstavning och orduppläggningar av mina alla meningar här. Tack!
Det är alltid bra att lära sig något nytt vett ni.

Hejsan hejsan!

Jag och Tommy åkte till Guldheden med spårvagn 10. Jag kände mig hyfsat säker på vart vi skulle gå (jag hade kollat upp det på eniro.se innan).
Men jag tror att vi var nästan överallt i Guldheden förutom dit vi skulle. Efter hjälp av tre kvinnor; En bitch, en glad kvinna och antagligen hennes moder.

Vi hittade till Guldhedstornet som numera är ett café, hela 22 meter högt och reser sig så långt som 122 meter över havet. Det gamla vattentornet byggdes för att förse Guldheden med färskvatten (vem vill inte ha det år 1951?). Men tornet invigdes inte förens den19 mars 1953. Det hade jag i alla fall ingen aning om.

Så till guldhedstornet kan ni åka ifall ni vill ha en mysig stund med fin utsikt.

Nu ska vi snart göra hemmagjord Pizza, det blir det som jag brukar ha på mina pizzor:
Tomatsås med vitlökssmak, ost, gul lök, vitlök och pizzakrydda. Om det inte får plats lite mera vitlök <3

Tjenna!

Detta är då min nya blogg här kommer jag minsann att ägna tid åt att skriva några inlägg.
Jag får väl ta och erkänna att jag inte är världsbäst på att skriva blogg eller så är det helt enkelt för att jag inte har kommit in i det hela än.
Vi får väl se hur det blir i framtiden men nu ska jag och Tommy åka till Guldheden och sen ska jag hem och sedan ska jag och Sofia titta på Alice i underlandet med Johnny Depp.
Antagligen sover jag över hos henne. Det blir spännande <3

Jag har älskar denna låten och jag dansar helt underbart till

Jag dansar

(VARNING, låt som spelas upp i hjärnan flera timmar efter att du har slutat lyssna på den)